Hade en riktigt snurrig dag idag. Sov inte mycket i natt. Massor att göra. Ingen bra kombination! Mistag gjordes som kommer att kosta. Räddningen kom tillslut ikväll då jag fick klättra av mig stressen.

 Oj, vad jag längtat efter att få klättra! Det var så skönt att få ta ut sig riktigt ordentligt på väggen. Den psykiska tröttheten jag känt gick över till fysisk och jag fick sova gott. Längtar redan tills nästa gång, blir kanske nu i helgen!

 Har inte sovit så mycket i natt. Men jag är ändå inte trött. Fjärilarna dansar salsa i magen.

Har blivit vald till ordförande för Studerandekåren på skolan. Ser fram emot det jobbet med både glatt pirr i magen och nervöst pirr i magen. Det är en utmaning jag ser fram emot och jag hoppas att jag kommer att göra bra ifrån mig och att jag kan påverka de andra elevernas skoltid på ett bra sätt. Vad formellt och uppstyltat det där lät... Låter som om jag försöker bli kommunalpolitiker! Nej, jag tror i alla fall att jag kommer att få en rolig tid framför mig och att de som vi jobbar för, eleverna, kommer att känna att de har några de litar på som sitter i Studerandekåren.
En annan händelse idag var att jag och en kille som går båt fick visa för min klassföreståndare Uno att vi kunde säkra på klätterväggen. Det innebar att jag fick klättra en gång idag, och det gav verkligen mersmak. På torsdag ska vi klättra igen. Jag längtar! Dessutom fick jag hand om anvaret för alla klättergrejer, för ingen annan än de som blivit godkända av Uno får använda sig av sakerna.
Om ungefär en timme ska jag åka in till Trosa för att fira min mammas födelsedag som är idag. Ifall någon av er som läser det här känner henne så blir hon säkert glad om ni slår henne en pling framåt kvällskvisten!
Är glad över att både min farmor och min mormor ska komma ikväll. Träffar dem inte så ofta, så det ska bli mysigt att få prata med dem.

Nu har jag givetvis funderat på ifall jag tagit på mig för mycket. Ärligt talat så vet jag inte. Men, jag tänker att jag går på min magkänsla och just nu så känns det kul att ha så mycket att göra, för allt är saker jag tycker om att göra. Men, jag tänker hålla mina sinnen öppna för ifall jag börjar stressa och inte hinna med mig själv. Då blir det att dra i nödbromsen.
Det sägs ju att det finns positiv stress, och jag tror det är den jag känner av just nu, för annars tror jag inte att jag skulle må så bra.

 
Det bor en fjärilsfamilj i min mage. De tycker om att dansa när de är glada.

Nu dansar de.

Jag tog en promenad idag. Kom att tänka på en av mina vänner. Plockade upp telefonen av ingivelsen, men förnuftet bromsade med att "batteriet håller nog inte, vänta till en annan gång."
Kom upp till slottet. Där stog en bil jag kände igen. Hennes föräldrar. Hon är hemma, fick jag veta. Varför är hon det? tänker jag. Säger hejdå och ringer henne. 
Ringer henne. Allt är inte bra. Allt är inte rätt. "Kom hit!" Vi bestämmer en tid. 
Hon kommer. På vägen har pojkvännen gjort slut. Jag finns där. Vi pratar, vi finns där för varandra. Alltid. 
En hel natt av prat, te, chokladbollar och vänskap. Natten blev sen, men vad gör det?
Min vän lämnade mig stärkt med ljus framtidsinsikt. Jag kände en sådan värme mot henne. Vi finns där för varandra. Alltid. Och vi behöver inte träffas jämt för att veta att det är sant.

Satt vid frukostbordet i åttamannastugan och åt. Började hosta, som vanligt den senaste månaden. Känner hur det hugger till i sidan, som om muskeln brister. Det börjar göra gräsligt ont och jag går mot min stuga för att ta hostmedicin. Varje steg värker, jag börjar gråta. Finner en vän som tröstar. Uppgiven. Ville hjälpa till att städa ur stugorna. Ville segla hem, inte bara titta på. blir försäkrad av vänner att det inte gör något, men det känns inget bra. Kajsa har tappat kontrollen, och hon tycker inte om det - den insikten fick mig i alla fall att lugna ner mig.

Malin städar i vår stuga.

Linda städar ur åttamannastugan.

Sitter och tittar ut över havet medan de andra packar båtarna. mår lite bättre, men har fortfarande ont.
Efter att packandet är klart har vi en pys-runda, då alla får "pysa" om hur de har haft det de senaste dagarna och om hur de mår just nu. Det är något vi gör väldigt ofta i vår klass och det är väldigt skönt. Jag berättade om hur jag mådde fysiskt just då, men också om hur jag nog inte haft det så lugnt och skönt som många andra vittnade om då jag haft mycket ansvar ute på ön. Hade jag glömt att vara närvarande? Jag pös också om att jag tycker så mycket om hur vår klass smälter samman när vi är ute och att jag trivs så bra med dem.

 Jag fick navigera på hemvägen, det var en ny upplevelse och jag upptäckte att det gick riktigt bra faktiskt även om alla öar flöt ihop på håll. På bilden ser ni Stensund i fjärran.

"Det viktiga är inte att deltaga, det är att vinna..." Eller hur var det nu? Vi hann först fram till Stensund och kunde se på när Astrid närmade sig.

Den duktiga besättningen tar ner seglen.

Mitt hem sett från båten. Vad bra jag mår av att bo där!

En tidig morgon på Kråmö. Luften är frisk och klar. En grötkastrull står och kokar på elden...


Alla är lite trötta. Då är det skönt att titta in i elden och drömma sig bort en stund.

Fåren var också morgonpigga.

Efter frukosten satte vi oss alla i solen på bryggan och lyssnade på sjörapporten och fick den förklarad för oss av Pelle och Anna. Det bestämdes att bara en båt skulle ut och segla, eftersom det fanns ganska många sjuklingar på ön. Jag räknade mig dock inte till dem och följde med. Det blev en fin tur och jag hjälpte till att segla ett tag tills jag blev sjösjuk och fick sätta mig och titta ut över havet.
Precis när vi kommit hem till kråmö, ätit klart lunchen och diskat så kom ett regnmoln in över oss. Eftersom allt var klart och de flesta var trötta, så gjorde det ingenting utan de flesta försvann in till sina stugor för att sova en stund.
På kvällen lagades det tacos inne i åtta-stugan. Alla trängde ihop sig vid ett långbord och värmeljusen och vedspisen värmde oss. Det blev en mysig kväll med diskussioner om stensund drogpolicy följt av presentationer av de som var nya i klassen. Återigen en sådan förmån att få lyssna på en annan människas livsberättelse. Vi satt och lyssnade tyst medan vi sakta grillade marshmalloes över ljusen. 
Sent i säng, men med en härlig känsla i magen.

En snurrig förmiddag med mycket ansvar och lite för många bollar i luften för mitt eget bästa, men allting gick bra tillslut.
Vi kom iväg efter lunch. Eftersom jag fortfarande var sjuk så hamnade jag vid loggboken.
Solen sken. Vattenytan blänkte. Segelbåten Sol gled fort genom vattnet med vind i seglen. Nya vänner som seglar tillsammans. En vacker och solig höstdag.

Vad jag skrev i loggboken:
13.47 - Kajsa vid loggboken. Jonna och Linda har klyvaren(seglet längst fram i båten) och Jonna är "hopp-i-land-kalle", Ricky och Marie vid fockskotet (det mittersta seglet i båten), Anna-karin på storseglet (seglet längst bak). Madde vid navigation, Pelle är skeppare. Alla ror vid behov, förutom Pelle och Kajsa.

Anna-karin (AK) seglar.

Linda seglar.

 

Vår skeppare Pelle.

13.48 - Vi ror ut Sol till en boj. Rorsmännen följer AK:s takt. Jonna gör fast vid bojen.
13.50 - Dags att sätta segel, Pelle förklarar för alla hur det går till.
13.55 - Upptäcker att vi glömt knyta fast ordentligt vid bojen. Pelle påpekar. båten blir ordentligt förtöjd vid bojen.
13.58 - Kajsa och Madde får seglet i huvudet när det ska hissas. Stor aktivitet på båten för att få upp seglen.
14.03 - Storseglet, focken och klyvaren, är uppe, men ej helt fastgjorda.
Ricky dricker flädersaft och jag får min mössa avslagen ner i vattnet, får klara mig utan mössa. Ricky bjuder på nötter och choklad. Pelle hjälper till framme i båten.
14.08 - Ricky och Marie får instruktioner vid focken.
14.10 - Astrid (den andra lånbgbåten) försvinner i fjärran, vi ligger kvar vid boj.

Astrid.
14.13 - Jonna lossar från bojen. Vi seglar!
Vi har passerat Mazarinen (en av de närmaste småöarna)
14.23 - Allmänna nervösa skrik då vinden tagit tag i seglen och båten lutar. Pelle lugnar alla och ber Marie släppa focken, vilket rätar upp båten.
14.24 - Ricky brister ut i sång.



Hawaii.



14.25 - Vi har Hawaii i styrbords tvärs. (Vi har en av de andra närmaste småöarna till vänster om båtens mitt)
14.31 - AK nös. Ricky sätter på musik på mobilen.
14.40 - Pelle lägger om kursen mot Kråmö. Pelle uppskattar att vi seglar i 4 knop. ANT diskussion i båten.
14.46 - Dags att kryssa för första gången.
14.50 - Vi har Astrid rakt för ut. Jag är hungrig och äter av min "nödmat". 
14.55 - Dags att slå, men det blir missförstånd i båten och vi får göra om. Allt gick bra tillslut. Ricky brister ut i sång igen.
15.00 - Högholmen för ut. Ricky och jag fotar Astrid.
15.05 - Vi slår igen, mindre förvirring denna gång.
15.10 - Diskussion i aktern om hur man fångar möss i lägenheten i slottet. Fören undrar hur länge vi varit ute och seglat.

15.12 - Vi ser Trosas vattentorn på styrbords sida akter om tvärs.

15.16 - Vi har Kråmö för ut.
15.17 - Marie svär åt seglet. Pelle bestämmer att vi ska segla ända in.
15.22 - Pelle ångrar sig och bestämmer att vi ska ro in.
15.23 - Vi slår igen, mycket bra denna gång!
15.25 - Vi är nära att krocka med Astrid. Närkontakt!
15.26 - Vi slår ännu en gång. Viss dramatik.
15.27 - Vi gör klart för att göra fast. Marie och Jonna tar varsin åra medan Linda gör sig beredd att hoppa över till Astrid. Sol tar i Astrid.
15.33 - Det letas efter fendrar. Sol läggs jämte Astrid.
15.35 - Seglen tas ner. Carolina påpekar att Sol slår i bryggan och behöver göras fast i aktern.

Vi har gjort an Kråmö säkert!

Stugorna vi bodde i:

I den vänstra stugan bodde jag tillsammans med de andra tre ansvariga för hajken. I den högra stugan fanns det sex bäddar. (Nej, inte sexbäddar, även om "sexstugan" var ett väl använt uttryck.)

8-stugan.


På kvällen tryckte vi in oss i 6-stugan, tände ljus och fotogenlampor och lyssnade på gitarrspel och hade allsång. Vi pratade också bland annat om våra favoritljud. Tänk vad många ljud det finns där ute. Först när jag fick frågan täkte jag inte så mycket p[ den, men ju mer ljud som kom upp desto mer förstod jag vilken djup fråga det var.
Ljudet av regn på taket, ljudet av vågorna på stranden, ljudet av en sprakande kakelugn, det raspande ljudet innan LP-skivan kommer igång, En eld som knastrar, barns klingande skratt.

Att endast ha levande ljus och fotogenlampor tända gör massor med mitt sinne. Jag blir lugn, jag blir varm inuti. Det ska jag komma ihåg. Jag önskar mig en fotogenlampa!

Det blev en sen kväll. Det blev en varm kväll. Vi kommer varann så mycket närmre när vi är ute på fritidsaktiviteter, det är härligt.

Idag har jag varit på mitt första studerandekårsmöte. Det kändes jättebra och jag känner verkligen att jag valde rätt som sa att jag ville vara med. Det känns som om alla som är med är mycket måna om att finnas där för elevernas bästa och jag tror at vi kommer att kunna påverka mycket på skolan.
Det var en speciell känsla att sjunka ner i stolen i klassrummet vid mötets början. Jag hade sprungit runt i ett i köket för att få allt iordning inför seglingen och få med oss all mat. Det blev nog lite för mycket på en och samma dag idag, men jag hann i alla fall knappt känna av att jag fortfarande inte är frisk.
Jag har gått runt och undrat vem jag egentligen är. Om jag bara vant mig in i ett mönster där jag tar på mig ansvar för en större grupp, eller om jag faktiskt tycker att det är roligt. Nu har jag kommit fram till att det är det sistnämda.