En mycket seg morgon för alla inblandade som egentligen inte startade förrän framåt lunch. Ingen ville egentligen gå ut, men jag och Maria trotsade det gråa vädret i alla fall för proviantinköp.
Med ett dunkelt sus i bakhuvudet visste jag dock vad som komma skulle och framåt eftermiddagen kom migränen som på beställning. (Har dock nu i efterhand gjort lite efterforskningar och kommit fram till att migrän kan ha många olika orsaker och att första dagen av mensen kan vara en av dem - lysande! För det är ju inte nog jobbigt som det är...) Detta ledde alltså till att jag hamnade i en säng och låg där en bra bit in på kvällen - vilken nyårsafton.
Med lite värk kvar i huvudet tog jag mig ändå upp när förrätten serverades och ju mer mat jag fick i magen, desto bättre mådde jag, tack och lov. Mina kära vänner hade lagat största delen av middagen och jag är ytterst tacksam mot dem. Är verkligen trött på migrän nu och har bestämt mig för att föra "migrän-dagbok" för att ha något att visa upp för en läkare jag hoppas kunna gå till inom en snar framtid.
Åter till myårsafton. Eftersom jag och mina vänner tycker att mat är det viktigaste här i världen kommer här menyn:
Förrätt:
Melon och prosicutto-skinka
Varmrätt:
Färsk, ugnsbakad lax med färska örter och citron serverad med klyftpotatis och creme fraiche franskaörter med en en somrig sallad till.
Efterrätt:
Hallonparfait
Den menyn var inte helt fel, om ni frågar mig. Efter all mat passade det oss utmärkt att bara slöa i en soffa och prata till midnatt.
Vid tolv gick vi sedan ut och ställde oss på en kulle och tittade på fyrverkerier. Camilla och Maria delade på en liten flaska champagne, eftersom Maria ville ha den riktiga varan på nyår, och inget billigt mousserande vin. Camilla tackade och tog emot.
Själv var jag lycklig över att min migrän var borta och att nyfallen snö låg på marken. Detta resulterade givetvis i årets sista respektive första snöbollar. Mycket roande när folk har vinglas i händerna som de måste göra sig av med innan de kan ge igen - försprång!
Allt som allt ett bra nyår med härliga vänner - de bästa man kan finna! Även om vi saknade vår Runa som var hemma hos sin Tistel.

Så var då nyårshelgen här. Jag och mina kära vänner Camilla, Mattis och Maria packade in oss i en bil och begav oss till Linköping.
Det var kul att vara tillbaka igen, trivs hemma hos Camilla och Mattis. Jag var extra glad för att Mattis följde med, då han egentligen inte skulle fira nyår med oss, men så gärna ville träffa oss att han hängde med ner över en dag för att åka hem på nyårsafton. Vilken kille!
Eftermiddagen spenderades med att vila på valfria ställen i lägenheten och senare på kvällen så åt vi gott, som vanligt. Därefter blev det sällskapsspel. En mysig kväll med kära vänner och många skratt!

Myskväll hemma hos Hadi och Melissa, krypet och katterna. Blev en spelkväll där jag fick påminnelse om att man måste hålla de grå i trim...

>Soffa. Filt. Kära vänner. Samtal som inte vill ta slut när ögonlocken säger att jag borde köra hem. Mys!

Besökte min kära vän Runa idag och hennes lilla sötnos Tistel. Kameran gick varm.
Härligt vad en liten katt kan göra för att få någon att må bra, är så glad att Runa funnit Tistel. 

Tistel är en kaxig liten katt. Inte var hon ett dugg rädd för mig inte. Nej, hon satt så gärna på min axel en minut efter att vi träffats.

Fast bäst trivs hon hos sin matte.

Busig är hon, som alla kattungar på så där 13 veckor.

"Vad tusan är det där?" Undrar en otroligt nyfiken lite katt.

Jo, det är en liten kattbur som jag tagit med i present och den var riktigt mysig att vara i, tyckte Tistel.

Tistel försvinner på smala siames-ben iväg med sitt byte...

Snurrade runt i affärer med min lilla korean. Vi höll oss borta från rea-stressen och gick i favoritaffärer på söder, i gamla stan och på Biblioteksgatan. Förvånande att hitta mig på den gatan, jag vet, där fanns också bara en butik för mig. Resten av tiden satt jag i ett hörn i affärerna och var en tapper vän, vilket i sig också har sin charm.
När jag i vanliga fall är så långt borta från storstan är det intressant att hälsa på där ibland. Det är härligt att känna pulsen. Att gå på de små gatorna i gamla stan. Att stanna upp och lyssna till en gatumusikant som på ett alldeles magiskt sätt framför "Hallelujah" av Leonard Cohen. Då stannar stadens puls för ett ögonblick och jag blir alldeles lugn. 
Lika härligt är det att åka tillbaka till landet och inse att det är här jag hör hemma. 

Surfade runt lite bland mina fellow bloggare och hittade en text aom jag kände att jag kunde skriva under på. Jag tycker den beskriver många av mina känslor och tankar mycket bra. Därför frågade jag om jag fick dela med mig av den med er och det fick jag:
 http://skadeskjutenskata.bloggagratis.se/2007/12/26/421302-dravel/

"Jag vill veta om du kan vara ensam med dig själv, om du verkligen tycker om ditt eget sällskap under de tomma ögonblicken...."

Bilder till inläggen sedan den 20:e och framåt förstår jag om ni saknar. Det gör jag också. Eller allra mest saknar jag sladden till min digitalkamera som möjliggör överflyttningen av bilderna till datorn... Vi får se om jag hittar den eller om den är kvar på slottet. I så fall får ni vänta två veckor på bilder.

...som jag verkligen förtjänade. Sov till tolv idag och masade mig sedan ner till TV:n. Har kommit fram till att jag under de här två dagarna tittat mer på TV än jag gjort sammanlagt sedan höstlovet! Har lovat mig själv att tiden på Stensund ska lära mig att inte titta lika mycket på TV. Då tänker kanske ni att jag bröt det löftet ganska så snart, men jag tänker som så att jag i första hand vill komma ihåg att TV:n inte är en social grej. Vill vi vara sociala med varandra ska vi inte titta på TV, och det är i just de sammanhangen jag lovat mig själv att dra ner på TV-tittandet. Jag vill umgås med vänner, prata, spela spel och liknande. Det är mycket mer givande än att titta på TV tillsammans.
I andra fall tänker jag att jag inte vill titta lika mycket som tidigare och kanske byta ut TV-tittandet mot träning eller att läsa en bok, men att jag inte tänker sluta titta på TV helt då det i vissa fall är det skönaste som finns att stänga av hjärnan på det vis som man gör när man tittar på TV.
Var dock ute och promenerade även idag vilket nu resulterat i en härlig träningsvärk som gör att jag inte kan gå ordentligt. Kanske ska ta och sätta mig framför TV:n?