Skolan tog slut tidigt idag, redan klockan tio var vi fria att spridas med vinden. Det vill jag lova att vi gjorde också. Många, många av mina vänner lämnar Stensund denna helg för äventyr på annat håll. Det gör mig dock inte så mycket. Finns fortfarande vänner här ifall jag vill umgås, men det vill jag faktiskt inte. Det är riktigt skönt, tycker jag, att bara vara på mitt rum, med mig, och bara mysa. Har en superbra bok att läsa - "Arvet efter Arn" - och mysig musik att lyssna på. Men, framförallt beror nog mitt osociala sinnelag på att en känsla som jag inte saknat flyttat tillbaka - känslan av ett difust sus i nacken om att jag vilken sekund som helst kan få migrän. Jag har inte saknat den känslan.
Den kom tillbaka med full  styrka i onsdags vilket resulterade i en dag i sängen. Tyvärr försvinner inte känslan, vad det verkar, utan han dröjer sig kvar, beredd att hoppa på mig när jag minst anar det.
Jag har dock gjort något jag är mäckta stolt över idag. Jag har pluggat! Jag vet, det låter konstigt för er som känt mig en längre tid - plugga är väl Kajsa expert på? Jo, det kanske hon är, men de senaste månaderna har det varit en pärs för henne. Det har nämligen varit ångestladdat för mig att sätta mig framför böckerna. Istället för en peppande känsla av "nu jäklar ska jag lära mig det här" har jag haft ett isande sug i magen av total motvilja att lära mig något. Idag kom dock den peppande känslan tillbaka i ett par timmar och jag känner hopp om att kunna lära mig saker igen.
Dessutom har jag varit ute och gått i solen idag. Oj, vad lycklig jag blir när solens strålar träffar mitt ansikte. För att inte tala om för varje gång jag får se de nyutslagna blåsipporna. Jag har aldrig förr uppskattat den lilla väna blomman förrän nu. Vilket kraft jag känner av den starka färgen.
Mina kära vän och blogg-coach Melissa sa till mig häromdagen, när jag klagade över att jag inte har tid och lust att blogga lika mycket nu, att jag inte borde blogga så mycket bakåt i tiden, utan bara skriva när jag har lust. Det var ett mycket bra råd. Nu följer jag det kanske inte till hundra procent. Men en sak har jag kommit på - det är roligare att blogga om dagens händelser först, och sedan ta hand om den historia jag vill gå igenom.

Idag har varit en bra dag, dock inte för min hals. Jag träffade en kär gammal vän idag vilket resulterade i sju timmars oavbrutet pratande. Kanske inte helt ovanligt för att vara jag, i och för sig, men det var lite mycket för en förkyld hals. Trevligt hade jag i alla fall!
Det är extra kul att träffa en vän jag inte sett på ett halvår. Det är dock extra ledsamt att säga hejdå och veta att det kan ta lika lång tid tills vi ses nästa gång. Känslor kan ändras så fort. 

Nu är jag hemma igen från fjällen. Jag har haft det superbra. Utvilad är dock det sista jag är, så helgen kommer jag att spendera hemma hos mina föräldrar.
Nedan följer bildbevis på hur jag haft det:

 

Lunch i backen. Ö: Linda, Jag, Kjell, Fanny, Robin. U: Anna-Karin, Andreas, Alex och Jocke.

...denna backen

Kvällsaktiviteter

I bilen på väg hem

Hejdå fjället!

Nu har jag fått sportlov och åker till Bydalen för att åka skidor klockan sju i morgon bitti. Därför blir det tyst från mig, igen, den närmaste veckan. På återseende!

Har lagt in en bild i mitt gamla inlägg om Lillan. Här nedan kommer två till. "Lillan" är ett smeknamn som hennes kära föräldrar har på henne nu, innan de bestämt sig för vad hon ska heta resten av sitt liv.

Lillan är nyfiken på den stora världen hon kommit ut till.

Liten Lillan, stor mössa! Hon ser ut att sova gott och tryggt.

Att se solen igen. Solen som värmer mig. Som gör att jag kan ta av mig jackan. Underbart!
Men... Det är nån månad för tidigt... Eller två...

Den här veckan har vi inte haft några vanliga lektioner utan istället haft en massagekurs med en inhyrd lärare hela veckan. De två första dagarna fick vi lära oss ett nytt att göra en helkroppsmassage på. Mycket med den massagen var lättare och bättre än den massagen vi lärt oss tidigare. Idag fick vi dock lära oss något nytt - Triggerpunktsbehandling.
Det handlar om att alla muskler har punkter som är extra känsliga och som sänder ut en smärta enligt ett speciellt mönster. Dessa punkter sitter alltid på samma ställe på muskeln (om de finns) och sänder alltid ut smärtan efter samma mönster. Hela tiden om de är aktiva och bara vid tryck om de är latenta.
Vi fick lära oss att hitta några av dem idag och att behandla dem. Både letandet och behandlandet kan vara ganska smärtsamt. Det var det för mig.
Något som var spännande, men inte förvånande, var att smärtan var verkligen smärta överallt för mig, förutom i nacken. Där var smärtan inte bara annorlunda, djupare, utan dessutom bubblade känslor upp. Jag kände mig fort riktigt, jäkla ledsen.  
Jag tänker att det kanske inte är så konstigt att jag får migrän när jag är stressad och mår dåligt. Att axlarna åker upp. Spänningen ökar. När den sedan släpper tittar känslorna fram. Känlsor som jag tryckt undan länge. 
En av mina lärare, Carolina, använder ett uttryck som jag gillar, att "andas med något."
Jag ska andas med den här nya upptäckten och se vad som sker. 

Rekommenderar att ni tittar in i förra månaden för att se vad som hände den 31/1.
För alla er som vill pigga upp dagen med ett leende!