På eftermiddagen tog jag mitt pick och pack och reste med Camilla och Alex vidare till Kalmar för att hälsa på Maria. Hon välkomnade oss geonom att ta med oss ut till sin Kår-pub.
Det var ett mysigt ställe med stenväggar och mysbelysning och vi fick en härlig kväll tillsammans.
Det är så härligt att umgås med nära vänner man inte sett på ett tag, för även om vi inte setts på en månad eller två så känns det som igår.

Maria och Alex på puben.

Maria och Alex diskuterar mat. Kommentar överflödig...

Vandring hem på kvällen genom mörkret. Jag är kanske inte så förtjust i städer, men något jag tycker otroligt mycket om det är att vandra genom en stad när det är mörkt. Jag får ett sånt lugn över mig då. Här ser ni Camilla, Maria och Alex inne i Kalmars stadsmur.

Spenderade början av mitt höstlov i Linköping med mina kära vänner Alex, Camilla och Mattis. Det var återingen härligt att vara tillbaka i Linköping, jag blir lite förvånad, men jag känner mig riktigt hemma där.
Tisdagsmorgonen började med ett besök hos Christer (min terapeut som ledde mig på rätt väg igen). Det var ett kärt återseende, att få träffa en nära vän igen. Vi pratade om hur jag mådde, hur jag haft det, och rätade ut några nya trådar i mitt liv. Men, i det stora hela var det ett möte som bekräftade att jag nu står på egna ben och klarar det alldeles utmärkt. Nog är jag stolt alltid!
Jag träffade mina vänner för lunch på stan och sedan tog vi en lite promenad hem genom Linköping och förbi universitet, där jag faktiskt inte varit förrän då.

En puss-paus på promenaden.
På kvällen lyckades jag, efter en viss övertalning att få med mig Camilla och Alex till Hangaren för att klättra. Jag kände hur jag verkligen behövde röra lite på mig, man blir lätt beroende av träning. Dessutom hade jag förbannat mig själv i år och dar ifall jag varit så nära Hangaren utan att gå dit och klättra.
Sagt och gjort, vi gick faktiskt dit och här nedanför kan ni se resultatet. Jag vill påpeka att Camilla har en T-shirt på sig med texten "Livrädd med stil". Jag var mycket stolt över henne de två gånger hon vågade sig upp på väggen!

Först tyckte båda två att skyddsmattan var en utmärkt brottningsmatta...

...men tillslut fick jag upp dem på väggen. Camillas bästa försök! En stolt Kajsa bakom kameran.

Alex hade en mycket personlig stil... Men, det är ju som man säger "alla sätt är bra utom de dåliga!"

Här ser ni mig uppe på väggen. Oj, vad roligt jag hade!

Äntligen var den här, Häxafton. Hatten och kjolarna var på. Kvasten var med och Melissa och jag åkte geonom skymningen till Skillöt. Det var inte svårt att hitta dit, även om vi aldrig varit där. När vi närmade oss såg vi nämligen facklor och mashaller runt en lada och ett hus och då visste vi att vi kommit rätt. Om vi tvekade bara lite så försvann tvekan när vi såg alla häxor som redan hade samlats.

Melissa med sin fina kvast.

Månen gick upp.

En ljusvägg nere i en jordkällare.
Kvällen blev magisk på många sätt. Det som satte mest spår hos mig var när vi satt nere i en utsmyckad jordkällare och pratade om häxkonst och månen och en katt smög in. Hon smög runt mellan allas ben och hoppade sedan upp i sin mattes knä för att få lite kel. Men, där stannade hon bara en liten stund varefter hon vandrade sakta över knäna i hennes väg, men hon hade ett mål. När hon kom till mitt knä la hon sig ner, som om det var den självklaraste sak i världen att hon hörde hemma där. Där låg hon sedan och spann och fick mig att känna mig utvald, lugn och lycklig.

Tussie i mitt knä.
Kvällen fortlöpte med meditation, en underbart god middag, nya vänner. Skratt. Spådom, för de som ville och avslutades med en dans i månskenet.

Samvaron var hög fast vi inte kände varandra allihopa. Min upplevelse vara tt där inte fanns några fördomar den kvällen. Många olika kvinnor var samlade, som kanske inte skulle ha umgåtts på en annan plats, men som samlade här fann varandra. Det var härligt att återigen få uppleva att ålder inte har något med gemenskap att göra.

Kvasten hittade hem igen.

Jag och min vän Linda tog en promenad tillsammans i det blåsiga och soliga vädret. Det var en härlig stund och vi sa båda två att vi nu blivit bortskämda med den underbara omgivningen ute på Stensund. Vi behöver bara vara borta en dag härifrån för att riktigt känna hur bra vi mår här och hur mycket vi längtar tillbaka. Vi känner av stressen när vi är borta från Stensund, den som vi förut var så vana vid att vi knappt märkte den.
Vackra vyer från vår promenad:

Själen tar ett djupt andetag av allt det vackra och sparar det inom mig.

På kvällen åkte Melissa och jag ut i skogen tillsammans och hämtade kvistar och grenar. Nu skulle vi göra oss varsin häxkvast. Skogen sa att det var okej att vi tog grenarna som redan fallit till marken. En härlig känsla att andas in den friska skogsluften efter en hel dag instängd i en mässhall.
Väl hemma bredde vi ut tidningspapper på golvet och satte osss där och pysslade.
Pärlor. Tråd. sax. lim och band. Skapande. Ett kreativt lugn.

Diablo, Seppo, Vilma och Pucko inspekterar Melissas grenar.
Kvällen avslutades med tedrickande och mysigt sällskap. Tända ljus. Värme. Tröttheten smög sig på och jag tillät mig själv att dåsa till i ett soffhörn och bara lyssna.
Jag somnade med en döskalle i naturlig storlek som närmaste granne, men sov ändå mycket gott hela natten, förutom de tillfällen då katterna använde mig och min soffa som lekplats förstås.

Vi åkte upp ett gäng till hälsomässan i Älvsjö. Så otroligt mycket saker att titta på. Gick runt med tankar i huvudet hela tiden. Är det något sånt här jag vill jobba med? Eller kanske det där? Vore det intressant att gå den kursen? Eller den? Lärorikt i alla fall att se hur stort området faktiskt är som jag utbildar mig inom.

Kjell tog sig in på första plats i en styrkelyftstävling, två gånger. Vi var alla stolta över vår lilla Kejll.

Kom hem från en heldag i Södertälje. Trött. Träffar vännerna i matsalen. Får mig ett gott skratt åt Robin som just denna dag är mycket rastlös och kreativ. Han undrar går det att lyfta glaset utan att använda händerna?
Jadu, det gör det, och jag fick mig ett gott skratt idag igen. Härliga vänner.

Några av oss gick på en föreläsning inne i Trosa ikväll. Det var en föreläsning om hälsa, men det visade sig att den handlade om glädje. Hälsa och glädje är samma sak. Föreläsaren hette Susanne Johansson och var en mycket bra sådan. Hon talade medryckande och fick mig att känna igen mig många gånger. Nedan följer några citat från föreläsningen som jag tyckte extra mycket om.
"Väntar du på vad livet har att ge så ger dig livet väntan på vad livet har att ge."
"Alla de här dagarna - inte visste jag att de var livet."
"Glädje vill man dela - delad glädje är dubbel glädje. Men, Delad sorg är halv sorg."

"Om man alltid gör det man alltid gjort, kommer man alltid få det man allltid fått."
"Ju mer du skyndar dig, desto mindre tid får du."
"Det är inte det du gör, utan tankarna på det du inte gör, som stressar mest."