Idag har jag städat. Otroligt, jag vet. Nu är det så otroligt fint i mitt rum så jag blir förvånad varje gång jag kommer in.
Jag har till och med sorterat den där pappershögen där jag lägger alla bra- att-ha-papper som jag ska sortera någongång... Känns mycket skönt att bli av med den.
Mitt i städningen åkte jag in till Trosa för att möta upp Anna-Karin och ta en lunch/fika. En mycket misslyckad expedition. Alla cafeér hade stängt av en eller annan anledning och det slutade med att jag åkte hem en och en halv timme efter att jag lämnat Stensund, nu mycket, mycket hungrig.
Åt lunch i uppehållsrummet där en sjuk Klara satt och delade ut sympatier och smörgåsar. Ett mycket trevligt sällskap och hejarklack vid fortsatt städning. Vi bestämde tillsammans med Tobbe att slottets uppehållsrum denna kväll var ett melodifestival-fritt sådant.
På kvällen var vi därför ett ganska stort gäng som flydde shlagern och satt och kollade på film. Det var mycket trevligt, även om jag gömde mig bakom kudden några gånger.

För några veckor sedan bestämde jag och några vänner att vi skulle sova i baslägret i natt. Baslägret är två vindskydd och en kåta som står en bit upp i skogen här på Stensund. På grund av min förkylning blev det inget sovande för min del, men däremot en mysig kväll med grillning.
Jag älskar ljudet av en sprakande eld. Och till det mina vänners röster och skratt, skogens sus och en lugn och skön trötthet som lägger sig över mig så här sista dagen på en tuff vecka. Det var nära att jag somnade ändå. 

Elden sprakade ordentligt och kastade gnistor ut i natten. 

Hungriga själar kring elden.

I morse skrev jag äntligen muskelprovet jag pluggat till, och haft ångest över, den senaste tiden. Var så himla nöjd när jag lämnade in pappret. Tills jag förstod att jag gjort minst ett, grovt, fel. Då var jag inte lika glad längre och sprang ifrån alla som ville diskutera provfrågor. Bingo, bingo, jag hör inget.
Men, det är skönt. Nu är det borta. Förhoppningsvis. Omjag inte måste göra ett omprov förstås...

... i alla fall om man väljer att träna så intensivt som jag gjorde igår direkt efter en förkylning. Vaknade med ont i halsen idag. Ingen större hit såhör dagen före det stora muskelprovet.
Dessutom var det ingen bra idé då Slottet skulle hålla i Forum idag (alltså jag bland andra) och vi hade bestämt att spela teater för resten av skolan, utomhus... Den blev väldigt bra och uppskattad om ni frågar mig. Är mycket stolt över mig själv och mina vänner. Vi spelade upp Stensunds historia för att allmänbilda resten av skolan.
När jag kom in efter teatern kunde jag inte riktigt sluta frysa och efter lunch valde jag därför att gå upp på mitt rum och strunta i lektionen. Jag tänkte att jag skulle plugga till provet, men det resulterade bara i att jag efter en kvart slog ner ögonlocken och sov så skönt fram till middagen. Kan dock understryka att det var välbehövligt och alldeles ljuvligt.
Kvällen spenderades allena med några trevliga telefonsamtal som avbrott. Migrnen knackade på dörren, men jag lät den inte komma in.

Idag gick hela klassen ut och vandrade en och en halv mil. Det var superskönt. Härligt med frisk luft, motion och härliga vänner.

Detta är Frappe och Tyson som var med på vandringen. De tyckte om att dansa.
Eftersom jag nyligen blivit frisk tyckte jag det var extra skönt att komma ut i naturen. Vi tog rast två gånger och satt och fikade tillsammans. Andra gången vi stannade hade solen tittat fram och det var extra skönt.
Har dock kommit fram till att jag verkligen behöver ett par ordentliga vandringskängor. Så det blir ett mål i helgen, när jag ska på vildmarksmässa, att köpa ett par såna.
Ju mer jag är ute i naturen, ju mer inser jag att jag hör hemma där. 
På kvällen sedan var jag trött, men ville ändå klättra då det var så otroligt länge sedan sist. Det var riktigt kul, men jag känner hur mycket av styrkan och tekniken jag har tappat.
Ser fram emot (nja...) träningsvärken imorgon...

Så var det dags igen. Att plugga. Det är intressant det här, för jag vet ju hur man gör. Jag kan ju sånt här. Ändå går det inte. Jag har haft några ljusa tillfällen den här våren då det har gått bra, men ikväll sket det sig igen. Panikkänslor.

Jag vill inte sitta här. Jag vill inte göra det här. Skjuter på det. Nya panikkänslor - jag kommer aldrig att hinnna lära mig det! Försöker tänka realistiskt - det brukar fixa sig. Så, jag pendlar, fram och tillbaka mellan panik och lite lugnare.

Men, skjuta på det är jag bra på, jag sitter ju här just nu, eller hur?

...som har så fina vänner!
Om tjugo minuter ska jag gå ner till Linda och bli bjuden på lunch. Sedan ska jag bjuda henne på middag ikväll. Då behöver ingen äta ensam.
Tänker på att jag ibland glömmer bort vilken tur jag har. En vän påminde mig precis om det. Ska tänka lite mer på det, tror jag.

Idag var vi egentligen lediga, men jag gick upp till frukosten och fann några av mina vänner där. Vi bestämde oss för att göra några hälsoprofilbedömningar på varandra. Sånt tar längre tid än man kan tro så vi hann inte med mer än två stycken idag. Var riktigt mysigt i vilket fall som helst då vi satt ute i solen så mycket vi bara kunde.

Det är kul hur det kan kännas okej att vara i skolan när jag är där med bara dem jag vill vara med och själv bestämmer hur länge jag ska vara där. Detta resulterade i att vi var där längre än vi ksulle varit en vanlig skol-fredag.

När vi tillslut slutade tog Kjell och jag en härlig promenad ut på Borsö i solen. Ännu en gång kände jag hur svårt det kommer att bli att flytta ifrån allt det vackra.

Kvällen avslutades med en grillning nere vid vattnet. Vattnets kluckande mot stranden och eldens sprakande. 

Det var inte svårt att somna gott på natten efter en så härlig dag.