Att se solen igen. Solen som värmer mig. Som gör att jag kan ta av mig jackan. Underbart!
Men... Det är nån månad för tidigt... Eller två...

Den här veckan har vi inte haft några vanliga lektioner utan istället haft en massagekurs med en inhyrd lärare hela veckan. De två första dagarna fick vi lära oss ett nytt att göra en helkroppsmassage på. Mycket med den massagen var lättare och bättre än den massagen vi lärt oss tidigare. Idag fick vi dock lära oss något nytt - Triggerpunktsbehandling.
Det handlar om att alla muskler har punkter som är extra känsliga och som sänder ut en smärta enligt ett speciellt mönster. Dessa punkter sitter alltid på samma ställe på muskeln (om de finns) och sänder alltid ut smärtan efter samma mönster. Hela tiden om de är aktiva och bara vid tryck om de är latenta.
Vi fick lära oss att hitta några av dem idag och att behandla dem. Både letandet och behandlandet kan vara ganska smärtsamt. Det var det för mig.
Något som var spännande, men inte förvånande, var att smärtan var verkligen smärta överallt för mig, förutom i nacken. Där var smärtan inte bara annorlunda, djupare, utan dessutom bubblade känslor upp. Jag kände mig fort riktigt, jäkla ledsen.  
Jag tänker att det kanske inte är så konstigt att jag får migrän när jag är stressad och mår dåligt. Att axlarna åker upp. Spänningen ökar. När den sedan släpper tittar känslorna fram. Känlsor som jag tryckt undan länge. 
En av mina lärare, Carolina, använder ett uttryck som jag gillar, att "andas med något."
Jag ska andas med den här nya upptäckten och se vad som sker. 

Rekommenderar att ni tittar in i förra månaden för att se vad som hände den 31/1.
För alla er som vill pigga upp dagen med ett leende!

Nu känner jag för första gången igen för att skriva. Har känts bra att ta det här uppehållet, så att jag kunnat tänka igenom varför jag bloggar egentligen. Det är ju för min skull och ingen annans. Får se hur mycket det blir i framtiden. Började känna hur bloggandet blev en slags rapportering för mig, å det vill jag inte att det ska vara.
Nu ska jag uppdatera lite bakåt i tiden och sedan får vi se hur det bli framåt!

Mitt på dagen idag fick jag ett litet kusinbarn, en liten, liten flicka. 2070 g och 43 cm. Lillan är inte stor här på jorden, men hon är efterlängtad och högt älskad av sina föräldrar.
Jag längtar efter att få träffa LIllan. Det kommer tyvärr inte bli av förrän om två veckor, men jag längtar redan. Förutom att jag vill träffa den nya lilla människan vill jag också se henne för att få möjlighet att förstå hur liten jag själv var när jag föddes. 

Igår bestämde Linda, Ak, Fanny och jag att vi skulle åka in till Trosa för att äta semlor idag. Men då kom jag på, där vi satt och pratade vid middagen, att det fanns ju viss chans att vi fick semlor i skolan idag, och då vore det kanske lite jobbigt att klämma i sig två semlor på samma dag. Därför frågade vi vår kock Hasse om han hade tänkt att bjuda på semlor. "Visst ja! Det kanske jag borde..." blev svaret. Han gick inte att övertala att strunta i det, då vi tyckte att det var lite mycket jobb.
När han gått ifrån vårt bord började vi prata om hur tacksamma vi var för att han alltid ställer upp på oss elever och då kom vi på att vi skulle åka in idag och köpa tulpaner till honom, istället för att köpa semla till oss.
Sagt och gjort, vi åkte in och köpte tulpaner och ett kort varpå vi tackade för allt hans engagemang och de goda semlorna. Vid middagen räcjte vi sedan över alltihop.

>Vad lite som behövs för att göra en annan människa glad. Vad lite som behövs för att förgylla en annan människas dag. Han blev alldeles rörd och ställde ut tulpanerna på ett bord så att alla kunde se dem.

Det har verkligen inte blivit mycket bloggande den sista tiden. Har inte haft lusten. Det har känts som ett tvång, och så vill jag verkligen inte ha det. Därför har jag haft detta uppehåll, som kanske kommer att fortsätta ett tag till. Det beror på lusten och kreativiteten.

På torsdagar är det tjejbandy i gympasalen. Då får alltså bara flickor spela. Men, det finns ju de som vill tänja lite på gränserna...

Flickorna fick tyvärr inte vara med, men de poserade snällt i alla fall.