Idag fick vi lära oss zonterapi av en av båtlärarna på skolan, Pelle. Han är en människa som jag tycker otroligt mycket om. Han omger sig av ett lugn som smittar av sig på mig och som jag mår bra av. Innan han blev lärare på båt så var han bland annat zonterapeut och därför fick vi ha honom idag.
Det var jobbigare att ge zonterapi än vad jag trodde. Hur det känns att få visste jag sedan innan. Men nu var det intressant att hänga med och kunna se vilken del av kroppen som reagerade på behandlingen. Det visade sig att min galla mår dåligt, då jag skrek i högan sky när min klasskompis tryckte på motsvarande punkt.
Zonterapin ingår i en kurs vi läser nu som heter "Komplementärmedicin". Den är superintressant, vi kommer att få läsa om många olika behandlingsmetoder och det tycker jag är intressant då jag inte riktigt vet vad jag vill jobba med i framtiden.

Har haft en stressig dag idag. Både för att jag har mycket att göra och på grund av känslomässig stress. Tillslut höll jag på att koka över på middagen och bestämde mig för att gå ut och jogga för att släppa på trycket. Precis vad jag behövde! Det var superskönt och dessutom blev jag mäkta stolt då jag tog mig runt två varv i spåret, varav det första utan att sakta ner en enda gång. Jag gör framsteg!
När jag kom in var det strax dags för qigong så det blev en snabb dusch innan jag infann mig i slottssalen. Denna gång blev mycket lik förra gången, med den skillnaden att jag inte började gråta denna gång. Detta berodde förmodligen på att jag avbröt i tid denna gång.
Jag kan lättare förstå orsaken till illamåendet denna gång då min stress fortfarande satt som en knut i magen och därför hade qi säkert mycket svårt att flöda fritt.
Jag jobbar vidare med mig själv, min stress och min mage och är säker på att jag kommer att vinna.

Naprapaten jag träffade igår sa att jag förmodligen skulle känna mig som överkörd av ett tåg idag, men jag har faktiskt mått helt okej. Nacken är öm och jag känner mig tröttare än jag borde på den sömn jag fått, men värre än så är det inte.
Däremot känner jag att det är något som fattas. En konstant känsla fattas som jag inte visste fanns där förrän nu när den är borta. Förut har jag hela tiden haft en lite föraning i nacken. En stel känsla som varnar mig för att migränen kan komma smygande så fort jag spänner mig. Det har inte gjort ont hela tiden, men ett tryck är borta.
Jag tänker inte "ropa hej..." men jag kan säga att just nu känns migränen som bortblåst. Ni kommer att få veta om den kommer tillbaka.
Om det behövdes så här lite för att bli av med ett så stort handikapp som migränen verkligen är, så är det ju helt fantastiskt!
Denna dag har jag annars spenderat på en första dag av två av en schemabrytande kurs i hälsoprofilbedömning. Kanske inte överdrivet roligt, men ändå en bra dag då jag lärt mig en massa nya saker om hur man bedömer människors hälsa. Kursen är en aning vinklad då det är ett koncept som föreläsaren säljer in till oss, men det är ett mycket vedertaget koncept. Vi har dock upptäckt att det finns viss anledning att kritiskt granska de fakta vi får presenterade.
Kvällen blev lugn då jag, som sagt, känner av misshandeln igår. Jag hade dock energi för att ge en massage och sedan hängde jag i vårt café Zekes tills det nu är dags att nanna kudde.

Ikväll har Kjell, Alex och jag varit hos en naprapat. Han var verkligen mycket kunnig och jag kände fullt förtroende för honom.
Jag var där därför att en av mina klasskamrater tipsade mig om att hon gått till en naprapat tre gånger och på så sätt blivit av med sin migrän för gott. Värt att testa, tänkte jag.
När det var min tur fick jag veta att jag, mot min egen förmodan, var både rak och symmetrisk. Däremot tyckte han att jag behöver lite mer muskler, men som både han och jag sa så kommer de med tiden nu när jag har börjat träna.
Min migrän skulle kunna bero på att en, eller flera, nerver i nacken ligger lite i kläm och när då mina muskler i nacken är spända hamnar de så pass mycket i kläm att de skickar ut smärtsignaler så att jag får migrän. Detta försökte nu naprapaten rätta till med hjälp av att knäcka min översta nackkota till rätta. Jävlar vad det lät! Innan han knäckte försäkrade han sig om att det var någon av de andra som kunde köra hem, för det fanns risk för att jag skulle få ett migränanfall ganska snart på grund av att min nacke inte är van vid att någon knäcker till den, utan gissar att en anfall är på gång som vanligt.
Men, jag hade tur, jag kände mig mest en aning misshandlad och snurrig. Jag gick en promenad när jag kommit hem, naprapaten bad mig göra det då ryggraden behövde få känna hur det kändes att röra sig i det nya läget och så att allting skulle falla på plats.
Trött är jag så sömn är precis vad jag behöver nu.

Ett helt gäng av några av min bästa vänner här på Stensund. Allt var inte så allvarligt ikväll. Det var avslappnat.
Den här kvällen behövde jag. Prat. Skratt. Sportlovsplanering. Umgänge.

Robin drog ihop oss. Han hade några ägg som behövde ätas upp och därför bjöd han in till pannkaksätning på slottet.

Vissa förberedde måltiden, och andra roade sig med sitt... (Kjell och Linda)

Jag har aldrig riktigt förstått det här med pannkakor, men de här var riktigt goda för Robin var snäll och stekte mina extra tunna. Jag var mycket tacksam.

Robin stog inte bara för maten, utan även för underhållningen!
Har verkligen samlat ihop den energi jag behöver inför den kommande veckan.

Den här kvällen skillde sig inte mycket från gårdagen. Samma mat, samma vänner - med Linda som ett trevligt tillskott. En superskön lördag helt enkelt!
En madrass konkades in och mysstämningen blev hög. Framåt natten då Linda avvikit och AK och jag skulle gå och sova fick vi inte liv i Robin som somnat på madrassen - så det blev sleep-over för honom på köksgolvet i lägenheten.
Verkligen en avslappnad stämning här på Stensund.

Fick allt gjort idag som jag sagt till mig själv att jag skulle göra. Läxor. Tvätt. Massage. Promenad. Mäkta stolt!
För en gångs skull är jag nöjd också. Vanligaste med mig är att jag säger att jag ska göra alldeles för mycket saker, gör en liten del, och är sedan bara besviken för det jag inte gjort. Men, det ska ändras på, så nu är jag stolt!
Något jag dock har kvar att jobba med är min inre stress. Den som gör att hjärtat slår bara för att jag har saker att göra. Även om jag insett att jag har gott om tid och kommer få allt gjort så slår hjärtat som om jag vore jagad. Det här jobbar jag nu på. Det får ta den tid det tar, men jag vill bli en mer harmonisk människa som lever i nuet. Så långt som jag har kommit under det senaste året med mig själv så vet jag att det är långt ifrån omöjligt att få bukt med det också. Det ska gå!

En, på senare tid, typisk fredagskväll denna fredag. Fika i slottssalen följt av tripp till ica för att inhandla helgens mat och sedan mys i lägenheten på slottet med Anna-Karin och Robin.
Det lagades tacopaj med sallad till och pratades och lyssnades på musik.
Stearinljus. En vinande vind utanför fönstret. God mat. Mys. Vänskap.
Verkligen precis så jag ville ha min fredagskväll. En helt perfekt kväll.