Hurra! Jag har längtat efter att få åka skidor igen enda sedan förra gången jag gjorde det, vilket nu är åtminstone två år sedan. Så gissa om jag blev glad när vänner runt omkring mig började prata om en skidresa på sportlovet.
Nu är det bestämt att vi ska åka till Bydalen, där en av mina vänners familj har en husvagn stående. Då kan hälften av oss bo i den och bara resterande hälft ehöver en stuga - prispress. Vi blir tio personer, som det ser ut just nu, och vi kommer att vara där i ungefär fem dagar.
Jag längtar till tusen av många anledningar:
1. När sportlovet infaller kommer två stora projekt vara klara - massagecertifieringen och planeringen av ett gympapass. Detta gör säkert att mycket press jag lagt på mig själv kommer att försvinna. Och, förhoppningsvis, kommer jag att vara galet stolt och glad över att jag klarat certifieringen.
2. Att få åka tillsammans med de flesta av mina bästa här på skolan och umgås i flera dagar.
3. Att få se vintern igen och, som sagt, åka en massa skidor.
Så, nu har jag något riktigt kul att se fram emot som kan peppa mig att orka fram til sportlovet. Jippie!

Denna dag har varit lite speciell. Kraften från qigongen höll nämligen i sig och jag vaknade med en ordentlig yrsel. Den var så pass stark, och jag var så pass trött, att jag valde att skippa första lektionen och somna om.
När jag vaknade igen mådde jag bättre, men inte bra. Visst illamående fanns kvar och världen gungade lite. Efter att ha varit uppe ett tag kände jag hur migrän var på väg, men jag stoppade det hela med tabletter.
Yrsel fanns doch med mig hela dagen till och från, och likaså illamåendet. Just nu sitter jag här och gungar en smula, men illamåendet är borta för tillfället.
Jag tycker fortfarande att det är intressant det som hände igår och jag tänker fortsätta med qigongen, även om det slukar ett dygn av min tid. Torsdagar kommer kanske inte att vara mina favoritdagar framöver, men jag hoppas att det vänder snart så att jag får se de positiva effekterna istället.
Vi började en ny kurs i skolan idag också som heter "Det löser sig!" Vilket är en kurs i att leda motivationsgrupper. Det ska bli en intressant kurs, bland annat därför att vi ska lära oss detta genom att själva sitta i motivationsgrupper. I min grupp ska jag jobba med min stress, och det ska bli jätteintressant och se vad jag kan lära mig geonm ett sånt här forum. Redan idag på första träffen kände jag hur jag lärde mig saker av mina klasskompisar och mig själv.
Sammanfattningsvis har detta varit en dag som i min värld bara kretsat runt mig, och sådana dagar behöver jag ibland.

Idag började en kurs i qigong här på skolan. Den började inte förrän halv åtta, så jag hann med en massage innan. Det skulle jag inte ha gjort, eftersom vi stog upp i två timmar under qigongen.
Detta blev en upplevelse för mig. Qigongen blev nämligen inte så underbar för mig som den kanske blev för andra. Första gången vi gjorde hela "programmet" som heter hämta chi (hämta energin) då började jag må lite illa. Jag förstod att det kunde bero på kraften i rörelserna, men var verkligen inte beredd på att få så stark respons på dem.
När vi gjort hämta chi en gång övade vi lite  extra på några rörelser i denna. Under denna tid mådde jag lite illa, men det var inte så farligt. Sedan körde vi igen om hela hämta chi ännu en gång. Denna gång mådde jag tillslut så illa att jag funderade på att bryta. Men, jag gjorde det dock inte, utan när vi var klara gick jag och satte mig i en soffa. Då började jag, förutom illamåendet, också känna hur jag blev helt gråtfärdig och tillslut började jag också gråta. Det var skönt, men det kändes mycket konstigt, för jag var ju inte ledsen över något särskilt. Jag fick många fina kramar av vänner som sa till mig att inte hålla tillbaka tårarna.
Detta var en riktig upplevelse, men jag har inte blivit avskräckt, jag kommer att vara med nästa vecka för jag tror att jag vekrligen behöver det.

Den här morgonen var den svåraste på mycket, mycket länge för mig att vakna på. Jag kunde inte riktigt förstå varför det var så just idag. Sedan har resten av dagen varit precis likadan. Jag har varit toktrött och bara väntat på att migränen skulle infinna sig. Som tur är har den i alla fall inte det.
När jag tillslut pratade med Tobbe fick jag en form av klarhet i varför jag mådde som jag mådde. Det var solen igår. Visst gav den mig energi, men min kropp är inte van vid att vara ute i solen så länge som jag var igår. Den har ju inte haft någon attt vara ute i. Därför var jag så trött. Därför är jag så trött.
Och därför ska jag gå och lägga mig nu.

När jag vaknade i morse så undrade jag varför det var så in i helvete ljust. Hade nån tänt en lampa? Nej, det var ju solen!
Vad härligt det kändes att se den igen. Speciellt som det var söndag idag och jag alltså inte behövde stänga in mig i ett klassrum hela dagen och titta p den genom fönstret.
Jag ringde Linda efter frukost för att fråga om hon ville följa med mig ut på en promenad ut på Borsö. Det ville hon gärna.
Vi möttes upp utanför slottet och vandrade i det underbara solljuset ner mot havet. Jag kände hur solljuset strömmade genom kroppen och med det även en känsla av lycka. Den var tydligare än vad jag väntat mig.
När vi närmade oss vägen över till Borsö mötte vi två människor ur mitt förflutna. Två människor jag saknat och fortfarande saknar. Det var härligt att få krama om dem och prata lite med dem, och även krama om två underbara och galna hundar. Jag kände mig så glad att se dem alla. Men känslan när vi skilldes var desto värre.
Linda och jag fortsatte ut på Borsö. Vi pratade om då, nu och framtiden. Det var en promenad jag längtat efter länge.

Det var faktiskt riktigt skönt att sätta sig på en sten i solen och sola, i alla fall på den sidan av ön som det var lä på. Att det var januari var svårt att se, det kändes mera som mars.

När vi kommit hem ville vi inte stänga in oss på våra rum igen, långt borta från solen. UTtan vi gick in och gjorde iordning lunch som vi åt på slottets balkong. 
Senare på kvällen fick jag hjälp av Helena att färga håret. Och efter det var vi ett helt gäng som satte oss i ett uppehållsrum och hade "saftprovning". Ett mycket trevligt påhitt.
På det hela taget en härlig söndag!

Vi var några stycken som pratat lite löst om att åka upp på bio ifall studiemedlen inkommit idag. Det gjorde de, så då åkte vi.
Det visade sig att vi tillslut var 13 stycken som ville åka, vilket gjorde att det blev tre bilar som åkte upp, min var en av dem. Verkligen superkul att vara så många som åkte upp tillsammans.
Vi åkte till Heron och det är verkligen det bästa stället man kan åka till när man är så många. Där behöver inte alla komma överrens om samma restaurang, för man äter tillsammans ändå. Sedan behöver man inte komma överrens om samma film, för det finns så många att välja på som går samtidigt.
Är verkligen skönt med gemenskapen på skolan där vi kan göra sånt här tillsammans. Dra ihop ett gäng utan att för det ha umgåtts särskilt mycket tidigare, och ha kul tillsammans.
Hade jättetrevliga människor i min bil som jag inte umgåtts så mycket med tidigare. De var jättekul att lära känna och jag hoppas att jag får tillfälle att umgås mer med dem.

Åkte hem efter skolan idag för att fira min födelsedag med mina föräldrar, min farmor och min moster. Det var jättetrevligt med supergod mat, som jag önskat själv, och fina presenter. Känner mig priviligerad och är tacksam över det.
Mysig kväll i samvaro med familjen.

Efter att ha gått några dagar i skolan, hittat nya rutiner och fått "mer kött på benen", som en av mina lärare skulle ha uttryckt det, så har stressen lagt sig igen.
Nu känns det som att det vi ska hinna med känns möjligt att hinna med och jag är mycket lugnare.
Tänker att det är dags för mig att verkligen få in i mitt huvud att det bara är jag själv och mina tankar som påverkar hur stressad jag är. Hade jag tänkt från början att det löser sig hade jag sluppit all onödig stress.