Efter en stressig morgon med efterrättsbakning och matinköp tog jag Junior (min bil) och körde till Gnesta. Mådde extra bra idag då det var fint väder för första gången på ett tag.
Hamnade tillslut vid Bergasjön med mina kära vänner Runa, Camilla och Mattis.

Jag upplevde en av de gånger då jag känner hur stressknuten i magen helt löses upp för en stund och jag är fri och lugn. Sjöar brukar ha en sådan inverkan på mig. När naturen är lugn, blir jag lugn.

Camilla och Mattis i solen på bryggan. Vi satt här länge och pratade, det var ett tag sen vi sågs allihop, och det var verkligen härligt.

Min vän Sjöodjuret Runa.
När några magar började knorra bar det av hem till Runa i Gnesta. Där lagade vi mat, en vegetarisk meny denna gång.

Maria slöt upp med oss när vi kommit hem till Runa. Var härligt att se henne, men jag blir verkigen ledsen när jag tänker på att hon ska flytta till Kalmar.
Tidigare har det alltid varit så att vi delat på oss på obestämd tid, så där ett halvår högst. Men denna gång, om allt blir som planerat, så kommer Maria vara borta från oss andra i minst tre och ett halvt år. Visst finns det tåg till Kalmar, men känslan är speciell, den är så definitiv. Det blir så tydligt för en hur mycket man älskar sina vänner när de försvinner bort ifrån en. Nu vet jag att Maria aldirg kommer att försvinna ur mitt liv, vi står varann för nära. Men jag kommer sakna att ha henne nära. 

Efter maten lärde Mattis och Runa oss andra att spela Risk, en ny bekantskap för mig, en god sådan! Vi hann dock inte spela klart då de av oss som skulle köra hem började få grus i ögonen. Ser fram emot en ny omgång i framtiden!

Nattliga funderingar:

Uppskattade vi våren vi hade tillsammans? Den tiden då vi hade varandra så nära jämt, kunde ses varje dag om vi ville. Tog vi vara på tiden? Kommer vi nånsin få det så igen? Jag tror faktiskt inte det... Även om jag gärna skulle önska att det vore så.