Efter Millas och min lilla badutflykt tog vi Junior in till stan och hämtade upp Robin...

...som fick det lite trångt i baksätet. Vi bestämde oss för att åka till Taxingeslott och ha en kvällspicknick. Spontana utflykter är de bästa. När man inte känner några krav på att komma i tid någonstnas, utan bara tar dagen som den kommer. 

Väl framme var vi flickor jättehungriga, så det blev en snabb promenad till en lämplig picknick-plats.
Där satte vi oss ner och åt. Men, vår matro stördes snart av ett gäng änder som var lite väl kärvänliga. Robin skrämde iväg dem, men en stannade envist kvar. Efter ett tag smälte mitt hjärta, givetvis, och jag började dela med mig av min smörgås till henne, under föresasten att "det är ju bara en, de andra ser säkert inget". Fru And tyckte dock att en saltgurka var för stor, och försökte dela den, vilket resulterade i att den flög i en vid båge och landade i Camillas knä. Måltiden blev på det hela taget mycket munter.


Vår vän fru And
 När Camilla ätit så mycket hon orkat, så delade hon med sig av sin pastasallad till fru And också. Men, tillslut blev det för mycket för även henne, och hon traskade iväg. Dock bara för att hämta sina vänner, så nu blev det livat igen.

Fru And äter sallad

Fru Ands vänner har dock sämre bordsskick
And-skämten haglade, och om jag glömt något ber jag de närvarande att påminna mig. Till exempel påpekades det att "det var ju tur för henne att de ANDra gick" och att "nu ska ni få se på ANDra bullar". "Det här var en ANDlig plats" nämndes också.
Efter maten gick vi runt och tittade lite på omgivningarna.


Sedan åkte vi vidare till Taxingekyrka...

...som fotades ordentligt...

Kvällen slutade med ett spontant bull- och tekalas hemma hos Maria, som var mitt i flytt-packandet, innan vi skjutasade hem Robin. En mycket mysig dag!

 

Idag var jag och Milla och badade i Malmsjön ett slag. Det var verkligen härligt, det e synd att det inte blivit fler bad i sommar. Det var myigt att få prata igen sig med Camilla ett slag.


Vi satt vid vattnet och filosoferade ett slag. Sedan ringde en mobil, det var Robin som ville träffas. Vad vi gjorde? Det berättar jag i nästa inlägg!