Idag åkte jag och Milla till Stockholm. Anledningen vara att vi skulle gå på The Arks konsert på Grönan. Vi åkte dock upp till lunch så att vi hann med att äta och sedan strosa runt lite på Djurgårn.
Först gick vi dock på en utställning på Kulturhuset om Astrid Lindgrens liv. Det var en foto- och filmutställning, och den var verkligen bra! Jag gillade verkligen den tanten och uppskattade många av fotografierna som tagits av henne. Dessutom fanns en urklipp ur en tidning av den text hon skrev den dagen hon upptäckte att hon betalade 102 % i skatt och det gjorde mig väldigt glad, för jag har hört så ofta om den, men aldrig läst den. Nu hittade jag dock den på en hemsida, så för er som är intresserade så hittar ni den här: http://web.telia.com/~u87636339/Sagan%20om%20Pomperipossa 
Efter vår lilla kultur-kvot spatserade vi mot Kungshallen för att äta lunch, då såg vi ett gigantiskt träsktroll uppe på SF:s tak, jäklar vad folk får marknadsföra sig nuförtiden!

En röd buss tog oss ut på Djurgårn där vi spatserade runt och hittade Rosendalsträdgårdar. Där åt jag en kardemummabulle i deras äppelträdgård medans jag flörtade med en liten bebis på en filt. Solen kom och gick och det kändes verkligen att sensommaren är här och hösten knackar på dörren.

Sedan var det dags att bege sig mot Grönan. Vi tog vägen förbi Waldemarsudde och promenerade längs vattnet. Det blåste ganska mycket, men solen låg på och vi tittade på några svanar som gled omkring i vattnet med sina ungar.
Efter en lång stund i kö kom vi in på Grönan. Vi strosade omkring ett tag, men kom sedan på att vi ville skaffa oss en bänk med utsikt över scenen, för annars skulle vi inte se någonting, Vi planerade nämligen att stå på den.
Så, där satt vi i två timmar tills konserten började. Vi fick dock besök till vår lilla bänk. Först av Maria Rubia och sedan av Runa och hennes pappa. Det var roligt att se dem alla.
Fick syn på några själsfränder där jag satt på bänken. Eftersom jag inte kunde resa mig så fotade jag dem istället. Ni som känner mig förstår nog vad jag menar!


Tillslut drog konserten igång, och vilken konsert! Ola är verkligen en undrhållare ut i fingerstetsarna, och resten av bandet e inte dåliga de heller. Tillsammans blir det oslagbart. Det de har, som många andra band inte har är koreografi i sitt uppträdande, det ger väldigt mycket. Deras nya låtar är verkligen bra, över förväntan enligt mig. Jag har bara hört dem några få gånger, men tycker redan om dem väldigt mycket. 

De spelade många av sina gamla låtar, blandat med de bästa från senaste skivan. Däremellan predikade Ola om kärlek till alla och att vara sig själv. Det var faktiskt riktigt inspirerande, speciellt för alla unga flickor som var där.
Han pratade om hur vi firade av sommaren sista självande sekunder och jag kände att så var ju verkligen fallet för mig. Skolan börjar på måndag, och då är semestern slut. Fram tills dess lär jag mest packa och vara  nervös!