Äntligen hittade jag tid till att sätta mig här och berätta hur jag har det. Fast egentligen ska jag inte säga "äntligen", för jag har haft så mycket roligt för mig att jag inte haft tid till det.

Nu har jag varit här på Stensund i fyra dagar. Det har varit fyra dagar fyllda till bredden av känslor, intryck och nya bekantskaper.


Den första dagen var otroligt nervös. Skulle jag hitta några jag tyckte om? Skulle de tycka om mig? SKulle jag trivas att bo här? Men, allt gick bra. De flesta var väldigt öppna, och mentaliteten var en helt annan än på till exempel gymnasiet, här är alla med alla.


Jag upptäckte efter ett tag att jag trivs väldigt bra i Slottet med mina grannar. Det känns skönt att kunna skjunka ner i soffan i uppehållsrummet och slötitta på TV:n och känna sig som hemma med de som sitter bredvid.


Vad har jag då haft för mig? Jo, på tisdagen och onsdagen så förberedde vi för den kajakpaddling som vi kommer att ha från måndag till torsdag nästa vecka. På tisdagen planerade min del av klassen mat och provade att slå upp tälten. Vi delades upp i små lag om tre som tillsammans skulle skriva meny och handla mat åt sig. Ute var det strålande sol, och den delen av klassen som paddlade hade fint, men blåsigt väder.


På onsdagen var det vår tur att paddla. Vi vaknade upp till åskoväder och spöregn. Men, vi kom inte undan, här skulle paddlas. Dock var  det mycket som skulle förberedas innan själva turen på vattnet, så vi slapp i alla fall vara i havet när det blixtrade.


Paddlingen på förmiddagen var rolig, men mycket tung. Jag kände att jag nog skulle kunna tänka mig en dubbelkajak på den riktiga paddlingen, för jag var lite för svag för det blåsiga vädret.


Efter lunch gav vi oss ut igen, men då hade det äntligen lättat och solen sken. Men, då var det dags att bli ännu lite blötare, för nu skulle vi lära oss att vända och ta oss upp i kajaken från vattnet med hjälp av en vän. Det gick riktigt bra för mig, även om jag slog huvudet i kajaken på min väg upp.


Många av mina klasskompisar är riktiga träningsnarkomaner och tränar varje dag, eller nästintill. Det är praktiskt, för det får igång mig. Jag har inte tränat så här mycket sammanlagt på en månad. Dessutom så är alla så hjälpsamma, när jag var i gymmet fick jag hjälp med alla maskiner och hantlarna och de visade mig hur man skulle göra för att det skulle bli rätt. De kommer säkert bli jätteduktiga personligatränare. Jag upptäckte också att jag kanske inte har så dålig kondition som jag först trodde. Ser fram emot att få igång min träning!

Vad kan vara jobbigt här? Jo, när man kommer bort från folk man känner. Det är jobbigt att gå till matsalen själv, för även om jag skrev att "alla är med alla" så gäller det i första hand inom klassen och boendegruppen. Jag är inte alltid på humör att ta kontakt med nya människor. Mest inte när jag ska äta. Så då får man helt enkelt hoppas att man ser någon man känner, och det gör man oftast också. Till exempel till frukost så är det inte så många som är uppe så tidigt som jag, så då är det ett visst gäng som sitter nere i matsalen när jag kommer ner. Och det är på sitt sätt också tlite roligt, för då får man lära känna människor som man kanske inte annars väljer att prata med i första hand.

Apropå mat, Vad bortskämd man blir här! Maten är otroligt god, och den är oftast nyttig också. De har ett stort salladsbord till alla måltider och där finns inte bara sallad utan också hummus och kanske en pastasallad från dagen innan. "Husfar" har haft två restauranger i Trosa tidigare, och det märks, vi får riktig restaurangmat vissa dagar. Jag mår extra bra när jag får bra mat, och extra dåligt vid motsatsen. Därför tror jag att maten hjälpt till för att få mig att trivas så bra här.


Imorgon ska vi på cykelutflykt till Trosa för att "kolla in byn". Inget större behov för mig, men ska ändå bli mysigt med en cyckelutflykt tillsammans, sedan slutar vi nämligen efter lunch.


Nu ska jag ta det lite lugnt, för en gångs skull, ingen träning som de andra dagarna för träningsvärken sitter överallt sedan paddlingen.